Hur testar man om en deodorant faktiskt fungerar?

Det räcker inte att titta på ingredienslistan för att veta hur en deodorant fungerar i praktiken. Produktens prestanda behöver bedömas på den färdiga formuleringen, med testmetoder som matchar det produktpåstående man vill använda. Ett användartest, ett dermatologiskt test och ett laboratorietest svarar på olika frågor.

Ingredienser berättar inte hela historien

En ingrediens kan ha en välkänd kosmetisk funktion, men det betyder inte att man automatiskt kan överföra samma resultat till den färdiga produkten. Koncentration, övriga ingredienser, pH, konsistens, applicering och samspelet i formuleringen påverkar hur produkten fungerar.

Triethyl Citrate används exempelvis för att bidra till luktkontroll, Zinc Ricinoleate för att binda luktämnen och Potassium Alum kan fylla funktioner i en underarmsformulering. Men en ingrediensfunktion är inte samma sak som ett testresultat för deodoranten som konsumenten faktiskt använder.

Fördjupa dig i vad Triethyl Citrate är och varför det används i deodorant.

Vad är ett användartest?

I ett användartest använder personer den färdiga produkten under definierade förhållanden och bedömer specifika egenskaper. Frågorna behöver motsvara den effekt som senare kommuniceras.

Ett väl utformat användartest kan därför ge stöd för konsumentnära produktpåståenden om exempelvis:

• luktkontroll och fräschhet,
• komfort under rörelse,
• skydd mot skav och minskad hudfriktion,
• komfort efter rakning,
• upplevelser kopplade till kläder.

Användartest är inte samma sak som en laboratoriemätning, men det är legitimt underlag för ett produktpåstående när den färdiga produkten testas, frågan motsvarar den kommunicerade effekten och påståendet inte går längre än det som faktiskt utvärderades.

Vad är ett dermatologiskt test?

Ett dermatologiskt test bedömer hudens tolerans för produkten under testets förhållanden. Det svarar alltså på en annan fråga än om deodoranten kontrollerar lukt eller minskar friktion.

För G-RATIO stöder den dermatologiska testningen formuleringen ”Dermatologiskt testad, även på känslig hud.” Den ska hållas åtskild från produktens prestandapåståenden om lukt, rörelse och friktion.

Skillnaden syns tydligt i artikeln Deodorant efter rakning – varför kan huden svida?, där användartestet och det dermatologiska testet ger två separata typer av underlag.

Vad är ett laboratorietest?

Laboratorietester och instrumentella tester mäter definierade fysiska, kemiska eller biologiska parametrar. Beroende på frågan kan det exempelvis handla om mikrobiologiska tester, instrumentell analys av textilier, friktionsmätningar, pH eller stabilitet.

Subjektivt och objektivt är inte samma sak

Ett användartest beskriver hur den färdiga produkten fungerar för användarna under testförhållandena. Ett instrumentellt test mäter en definierad fysisk, kemisk eller biologisk parameter. De två metoderna konkurrerar inte nödvändigtvis med varandra – de svarar på olika frågor.

Exempelvis kan produktpåståendet ”Motverkar att lukt fastnar i träningskläder” stödjas av ett användartest när den relevanta klädeffekten har utvärderats. Det ska däremot inte beskrivas som en laboratoriemätning av lukt i textil om en sådan mätning inte har genomförts.

Läs mer om skillnaden mellan generell textilvetenskap och produktdata i Varför kan polyester lukta mer än bomull?

Testet måste matcha produktpåståendet

Ett produktpåstående är bara så starkt som kopplingen mellan testmetoden, den utvärderade effekten och den färdiga formuleringen. EU:s gemensamma kriterier för kosmetiska produktpåståenden kräver bland annat att påståenden stöds av tillräcklig och verifierbar evidens och att kommunikationen är förenlig med underlaget. [1]

• Luktkontroll: behöver ett relevant resultat för lukt.
• Friktionsskydd: behöver en relevant utvärdering av friktion, skav eller komfort.
• Komfort efter rakning: behöver utvärderas vid användning efter rakning.
• Prestanda i värme: behöver testas under relevanta varma förhållanden.
• Prestanda under rörelse: behöver utvärderas under aktivitet.
• Klädpåstående: behöver en kläd- eller textilrelaterad effekt i testet.

Det är också därför generell forskning om en ingrediens inte ensam kan användas som bevis för en specifik effekt hos den färdiga deodoranten.

Hur har G-RATIO testats?

G-RATIO:s produktpåståenden bygger på tester av de färdiga formuleringarna och hålls åtskilda från den generella ingrediensvetenskapen.

UNDERARM — Precision Odor Control

• Testad för luktkontroll.
• Testad under fysisk aktivitet.
• Testad under varma förhållanden.
• Motverkar att lukt fastnar i träningskläder.
• Lämnar inga synliga rester på kläder.
• Behaglig att använda efter rakning.
• Dermatologiskt testad, även på känslig hud.

ACTIVE ZONES — Odor + Friction Control

• Minskar hudfriktion.
• Skyddar mot skav.
• Ger komfort under rörelse.
• Presterar under värme och svett.
• Utvärderad under långvarig rörelse, inklusive löpning på 10–15 km.
• Dermatologiskt testad, även på känslig hud.

De här resultaten kommer från relevanta tester av de färdiga produkterna. Dermatologisk hudtolerans och användarupplevd prestanda är separata typer av evidens.

Varför testar man den färdiga produkten?

Konsumenten använder inte Triethyl Citrate, Zinc Ricinoleate eller Potassium Alum var för sig. Konsumenten använder en färdig formulering där aktiva ingredienser, pH, konsistens, spridning på huden, filmens egenskaper och parfym fungerar tillsammans.

Det är därför resultat från den färdiga produkten är centrala när man vill säga något om hur produkten faktiskt fungerar. Ingrediensvetenskap förklarar konstruktionen; tester av den färdiga produkten visar vilka produktpåståenden som kan stödjas.

Detta är också kärnan i G-RATIO:s kombination av naturligt ursprung och prestanda och i varför systemet använder två specialiserade formuleringar.

Vanliga frågor

Räcker ingredienslistan för att veta om en deodorant fungerar?

Nej. Ingredienslistan visar vad produkten innehåller, men inte hur hela formuleringen presterar under användning.

Är användartest vetenskapligt?

Ett strukturerat användartest är en etablerad metod för att utvärdera hur en färdig produkt upplevs under definierade användningsförhållanden. Det kan ge stöd för produktpåståenden när frågan, testupplägget och produktpåståendet motsvarar varandra. Det ska däremot inte beskrivas som en instrumentell laboratoriemätning.

Är dermatologiskt test samma sak som effekttest?

Nej. Dermatologisk testning bedömer hudtolerans under testförhållandena. Ett test av luktkontroll, friktion eller komfort mäter andra egenskaper.

Är laboratorietest alltid bättre än användartest?

Nej. Metoderna svarar på olika frågor. Ett instrumentellt test är lämpligt när en objektiv parameter ska mätas, medan ett användartest kan vara rätt metod för en relevant användarupplevd effekt.

Hur vet man om ett deodorant-claim är trovärdigt?

Fråga om den färdiga produkten har testats och om testet faktiskt utvärderade den effekt som claimet beskriver. Metod, mätt eller utvärderad effekt och formulering behöver hänga ihop.

Har G-RATIO testats som färdig produkt?

Ja. UNDERARM och ACTIVE ZONES har utvärderats som färdiga formuleringar i användartester, och båda är separat dermatologiskt testade, även på känslig hud.

Källor

1. Kommissionens förordning (EU) nr 655/2013 om gemensamma kriterier för påståenden som används i samband med kosmetiska produkter.
2. European Commission. Technical document on cosmetic claims.

G-RATIO-specifika produktpåståenden bygger på aktuell dokumentation för de färdiga produkterna, inklusive användartest och dermatologiska test. De externa källorna ovan används för de generella principerna kring kosmetiska produktpåståenden och evidens.